20
2008
30 år- and still going strong!
För er som helt har missat detta så har jag faktiskt fyllt 30 år nu i augusti! Fy kanske ni säger, men äntligen säger jag! Faktiskt så har jag längtat att få fylla detta då folk gör sånt ståhej kring just jämna tal och jag är inte så mycket för ståhej just nu.
Då jag fyllde år när jag var i södern så firade jag dagen med min familj, det var längesen! Först firade vi när vi var hos lillsyrran och sen hos mormor då det var familjen förutom brorsan som firade mig samtidigt som Louise. Hon fyllde för övrigt 25 år, hurra för henne!
Min egen dag var helt ok, vi var ju rejält trötta efter allt som varit så det var inte många knop vi gjorde den dagen. Smörgåstårta hade blivit över från dopet så det käkade vi först och senare blev det lite fika också. Svärmor och Anna ringde för att gratulera, men i övrigt var det lugnt på den fronten.
30-åringen och William skär tårta.
Isaac och Fanny tyckte bullarna var helt ok.
Morfar mådde gott av en kaffepaus.
Födelsedagsbarnet!
Ni som undrar över vad jag fått för presenter så blev det massa smått och gott! Fotografi(fick av lillasyster, hon hade hittat ett på mig och henne tillsammans som små knattar, fint!), presentkort, pengar, ljus, duk, scrapbook-grejer, gitarr, fodral till det föregående, blomma, vindspel, bakbok(Leilas bok, ååh så mycket gott det var i den!), choklad och ett halsband. Sen tidigare i våras fick jag och Tomas tillsammans en grillplats av svärmor och svärfar så den ska man inte heller glömma!
Det talas om fest också, men den har jag begärt ska skjutas upp till i september då jag inte orkar med något festligt just nu. Så vi får se om det blir två små fester eller en stor för hela kompisgänget, det vet jag inte på rak arm just nu!
16
2008
Dop i Junsele
Den senaste tiden har det bara varit en berättelse över vad vi gjort för ett par veckor sedan och denna gång blir det likaså! Det har hänt så mycket i sommar så vi har inte hunnit skriva om allting, men nu så ska vi försöka komma ikapp iallafall!
Vi hade fortsatt besök efter bröllopet, min minsta syster Nathalie (som snart flyttar till Polen i 10 månader) stannade ett par dagar och likaså systerdottern Cassandra. Det var riktigt kul att ha dem här ett par dagar då det var längesen N var här och hälsade på och chansen att få rå om systerdottern dyker ju inte upp så värst ofta! Sen så var vännen Slava kvar tills torsdagen och det var med ledsamhet i våra hjärtan som vi vinkade av honom på flygplatsen. Trots den korta tid jag träffade honom så lärde jag känna honom ganska bra och det är sällan man träffar en så givmild, vänlig och trevlig kille som honom! Han har förresten bestämt att om två år ska vi komma till dem och hälsa på i Slovenien så vi får väl se vad vi kan ordna till!
PDOL kom och gick, alltid fullt med folk och artister som underhåller. Vi var där i två dagar så Isaac fick åka lite karusell och vi hann umgås med vänner. Fredagen träffade vi Nettan med familj och lördagen Anna med familj. Det var väldigt skönt att få träffa Anna och Micke utan att diskutera hur vi skulle göra med något som hade med bröllopet att göra! Det har blivit mycket sånt sista tiden, inte så konstigt kanske men ändå! Sen fredag kväll var jag ut på området med Camilla och vi hade riktigt skoj! Vi kom ut ganska sent men hann in på Kärlekslandet och sen hörde vi Takida spela! Men jag var ordentligt sliten så det var skönt att få komma hem och bara ta det lugnt resten av helgen.
Knappt hade vi hunnit med detta så skulle vi åka 40 mil för att närvara vid dopet av gudsonen William! Hans fullständiga namn är Ted Anders William, Ted efter vår pappa och Anders efter J-O:s pappa. Fina namn! Dopet var vackert trots att vissa av oss var supernervösa! Inte jag eller Tomas, då kan ni gissa er till vilka som var nervösa…*hehe* Vi kände ju att det var lite “piece of cake” efter den pärs som vi hade två veckor innan så det där var som en promenad i parken för oss!*blink* Louise hade hyrt in en tjej som kom och sjönt två vackra sånger så det blev lite annorlunda mot hur det annars är på dop. Det gjorde det lite mer speciellt! Sen var det ju speciellt eftersom de valt oss till gudföräldrar så nu har vi ett stort ansvar. Vi ska tydligen hjälpa William in i den kristna tron…*hmmmmm* Nåja, vi kanske kan vara bra gudföräldrar ändå…?
Smörgåstårta och fika bjöds det på hemma hos farmor i Röån efteråt och de hade verkligen bullat upp! Skattjakt för barnen och sen presentöppning såklart, jättefina presenter fick han, har nog alla på bild då minisyrran knäppte som en tok.*ler* Cassandra gav en fin doppresent, hon spelade två melodier på sin blockflöjt och hon var jätteduktig! Tur vi fick med det på film så han kan se det själv någon gång!
13
2008
Bröllopsdagen!
Detta är då skrivet från mitt perspektiv, jag ska försöka återge lite av vad Tomas berättat att de gjort under förmiddagen men annars får ni fråga honom om det är något ni är nyfikna på!
Jag vaknade självklart tidigt, det pirrade ordentligt i magen men det var glada fjärilar, inte några oroliga sådana. Det enda orosmolnet jag hade just då var om mina föräldrar skulle hinna fram i tid då de skulle åka samma dag. Men jag hoppade in i duschen och åt sedan frukost samtidigt som de andra började röra på sig ordentligt. Det är nog svårt att sova ordentligt i ett hus fullt av människor antar jag.*ler* Anna ringde och sa att de ville ha nyckeln en sväng då hon var så orolig att något skulle ha hänt med borden och ville åka till festlokalen för att dubbelkolla allt stod på plats. Det gjorde det såklart, men då kunde hon vara lugn iallafall.
Halv tio skjutsade jag iväg lillasyster till Camilla som skulle hjälpa henne med sminkningen. Jag åkte för att parkera bilen och sen traskade jag iväg till hårsalongen där min festfrisyr skulle fixas. Där hann jag bli lite nervös då hon helt plötsligt drar ur allting hon gjort eftersom hon inte var nöjd med något och började om. Jag sneglade på klockan och såg att den var halv elva och tänkte tanken att jag inte skulle hinna. Det var mitt minsta problem kan jag säga er! Helt plötsligt öppnar sig himlen och regnet riktigt ÖSER ner! Och jag som inte hade något paraply… Fick ett uppmuntrande sms då av Terése som säger att regn i brudkronan ger tur. Pytt! Regn kanske, men inte ösregn!*blink* Gulliga frissan då som kom springandes med ett paraply för att ge mig så inte det skulle förstöras!
Nu kom då svärmor för att skjutsa mig till Camilla och bära upp brudklänningen, som jag turligt nog hade kostat på en “garderob” till. Camilla serverade en kall, läskande cider och sen var sminkningen igång. Då temat var lila så blev det också en lila sminkning och jag blev så jättenöjd med det. Förr har jag varit lite feg mot färg, men nu var jag glad att vi bestämt detta!
Tomas hade haft en lugn morgon, det var vid elva tror jag som de satte igång för att ta emot tårtan vid lokalen och lämna nyckeln till Gerd som skötte maten. Sen hasta hem för att klä om och framför allt, få Isaac att vilja klä om. Han sa att han blev lite nervös för att lillkillen började trilskas lite, men det blev ett ombyte iallafall. Därefter skulle de hämta blommorna, de fick hjälp med corsagen och sen hade de min brudbukett i en låda, som de bar upp till Camilla där vi väntade på dem. Jag hade nu börjat klä om vilket är lättare sagt än gjort med naglar som är 2 dm längre än vad jag är van vid! Camilla hjälpte mig med klänningen och sen kände jag mig så vacker som jag aldrig gjort förr. Och mina killar som kom upp för att hämta oss var så fruktansvärt snygga, vilket gäng vi var den dagen!!
Det bar iväg till kyrkan och min positivitet hade hjälpt, det hade slutat regna och solen kikade fram! Vi lämnade av Camilla och körde en sväng för att komma sist till kyrkan, vilket vi inte gjorde ändå. Thord gick och väntade på Jeanette vars klänning hade gått sönder i sista sekund! Vilken otur…
Vi kände vi inte kunde vänta in dem så vi traskade mot kyrkan där vi möttes av ett lättat värdpar som höll på att börja gråta av allvarets stund. Vi? Närå, vi bara loooog! Kan man göra annat?
Allvarligt, vi var inte så värst nervösa! Det försvann ganska fort då vi stod länge där i kyrköppningen och folket ställde sig upp och tittade på oss. Det var ju bara våra vänner, vår familj och släktingar, varför ska man vara nervös då? Alla leende ansikten, alla glada människor som var där för att dela vår dag, de hjälpte vår nervositet att försvinna!
Musiken började ljuda och vi skred in i kyrkan. Det var lättare för mig att “skrida” över golvet då mina trampande fötter inte syntes, klänningen gjorde sitt. Det blev en psalm, prästen pratade, solisten sjöng och spelade sååå vackert (gåshud, gåshud), syrran läste dikt, vi gav våra löften, Isaac sprang runt, psalm igen, prat igen, solisten spelade ännu vackrare, fotografen knäppte kort (han såg ut som Hacke Hackspett på julafton!), det blev utgångsmarsch och vi försökte stå länge därframme så att folk skulle kunna knäppa kort på oss. Men till slut vill man bara ut så då gick vi. Väl ute öser folket ut med grattisord, kramar och såpbubblor yrde genom luften. Kort knäpptes, vi log, log, log och åter log. Till slut sa Tomas att nu måste vi börja knäppa korten med fotografen vi hyrt in och självklart! Det börjar regna!*suck* Vi sökte skydd i kyrkan, men där skulle snart nästa bröllop starta så vi bestämde att knäppa kort i klocktornet ute på kyrkogården. Sen så upphörde regnet och vi fortsatte utomhus, det knäpptes otroligt mycket kort. Isaac uttryckte en önskan om att ta bort Markus (fotografen), så han var nog rätt så less.
Nu kom bilen som vi skulle åka med till lokalen också! Det var en bröllopspresent från värdparet och därinne fick vi ett glas med champagne vilket vi njöt av i lugnet i baksätet. Det kändes lite overkligt att sitta där, bara vi två! Men skönt var det för vi visste ju att kvällen skulle bli lång. Framme vid festlokalen möttes vi av alla gäster, det knäpptes kort och vi skålade en brudskål innan vi gick in för att hitta våra platser. Nåja, jag visste ju var min plats var, men alla andra skulle ju söka rätt på sin! Vi hade nog lyckats ganska bra för de som kom fram sa att de var så nöjda med hela arrangemanget!*skönt*
Anna hälsade välkomna, brudparet blev serverade mat och sen kunde alla ställa sig för att hämta sitt från buffébordet. Maten gick verkligen hem, det blev inte mycket kvar till dagen efter! Det var till och med att en av servitörerna blev lite orolig över att det inte skulle räcka, men det gjorde det iallafall. Det varvades med sånger och tal, sen hade vi lite bordsbingo med priser som delades ut under kvällens lopp. Telegram lästes upp och vi sjöng lite till. Mellan maten och kaffet blev gästerna utskickade på en tipsrunda, självklart med frågor om oss! Under tiden hann personalen duka undan och få fram kaffet och tårtan som vi skar och avnjöt tillsammans. Åh så god den var! Den blev det inget kvar av heller, det gick verkligen mat denna kväll! Vinnare av tipsrundan blev inte helt oväntat bordet med mina systrar, självklart alla rätt! Jag hade inte tipsat dem om något, men så mycket som de vet om mig så kan de ju inte missa.
Nu kom också trubaduren, Francis Goosens, en mycket uppskattad trubadur! Det var många som nöjt visade sitt tycke över honom och han var otroligt duktig. Självklart, lite impulsiv som jag kan vara, flög djävulen i mig när han spelade “O´boy, vilket vackert väder” av Peps Persson. Ni som har sett Allsång på Skansen har säkert sett Robert Gustafssons tolkning av denna sångare och den bilden kom upp i huvudet på mig. Så jag ställde mig upp och började dansa runt som honom, runt i hela lokalen. Jublet steg så jag fortsatte, man måste ju bjuda på sig själv! Och där satte jag ribban på hur kvällen skulle bli! Men det bästa av allt var när jag satte mig ner så säger Francis att då är det väl Tomas tur. Tomas tittar på mig och frågar “Du följer väl med mig upp?” Självklart säger jag! Sen dansar vi runt i lokalen, hej och hå vilket ös det blev! Annorlunda bröllopsvals kanske?
På det hela taget så kan vi säga att bröllopsfesten blev mycket lyckad! Det blev ännu mera dans, musiktävling som vi sjäääälvklart vann, mer tal, dans, dans och åter dans! Och jag som trodde att det inte var ett dansande gäng vi hade till vänner, pyttsan! Vi hade tänkt åka när trubaduren skulle sluta, men trots att vi bara hyrt honom till elva så fortsatte han till efter tolv! Han måste ha tyckt vi var en skojig publik. Så tio över tolv tackade vi för oss och fick skjuts till hotellet där vårt rum väntade, åååååååååååååååååååååååh så skönt det var att få av sig skor, klänning, ta ur nålar ur håret och få lägga sig på sängen… Vi låg där, hand i hand och sa vårt mantra:”Det är över, aldrig mer, det är över, aldrig mer..” Och det är verkligen aldrig mer!
Korten har vi fått men vi håller liiite på dem ännu! Bröllopsbild kommer i tidningen på lördag och sen ska vi skicka ut tackkort så bilderna kommer sen bland våra fotografier. Men jag lägger ut en bild som vännen Maria tog och som vi får lägga ut här:
Herr och Fru Lind med son
Så var det med det, bröllopet är över, skönt! Vi hade jättekul, det är verkligen ett av livets roligaste dagar, men jag kan lova att det var en jobbig tid också. Planera, fixa, prova, köpa, köra hit och dit, suck, det tog på våra krafter. Men de vi pratat med har tyckt att det var ett vackert bröllop och en superkul fest så vi är jättenöjda med detta! Tack alla ni som deltog och så alla ni som tänkte på oss den dagen!
05
2008
Veckan mellan festerna
Veckan som gick fram till bröllopet susade på i 110 km/h tyckte då jag! Speciellt när lillasyster med familj var här, då gick det ju ännu fortare! På måndagen så skulle jag prova brudklänningen igen och Camilla följde med då hon skulle knyta den när dagen D kom. Hon provade och provade och fick till det med lite hjälp så det var ju jättebra att hon följde med för att träna på det. Senare på kvällen åkte vi ut till Pite Havsbad eftersom svärmors man Anders fyllde år och vi firade det med en supersmarrig jordgubbstårta!*slurp* När det är sommar så är jordgubbstårta det absolut bästa jag vet!
Tisdag var en intensiv dag som heter duga! Halv tio skulle vi träffa prästen i kyrkan och även Anna o Micke skulle närvara för att få klarhet i ett par saker. Träningen gick bra då jag “slapp” säga allt som skulle sägas, det var Tomas som stod för det och sen sa Helén att du säger likadant. Ok sa jag och log. Sen inväntade vi fotografen Markus Tiburtzi(kanske inte stavat rätt men det förtäljer inte historien) och han vill provknäppa både inne och ute. Han knäppte, och knäppte, och knäppte och knäppte. Jisses vad mycket kort som knäpptes! Men superbra att han var seriös och ville reka stället innan vi skulle dit på allvar! Tror nästan vi var där i en timme innan han släppte iväg oss och jag kan säga att kinderna kändes rejält stela efter det.
På kvällen var vi bjudna till Anna o Micke för att grilla lite hamburgare och då hängde syster med familj på. Det var lite småkulet men vi satt ute ändå. Lite blåst har väl aldrig skadat någon! Men nog kände vi att sommarvärmen gärna fick komma snart.
Onsdagen den veckan var vi faktiskt nästan lediga!*s* Jag skulle in och prova klänningen igen för att se hur banden skulle sitta men i övrigt hade vi inget “bröllopsaktigt” vi skulle göra. Så vi spenderade dagen med att käka lunch tillsammans med lillsyrran o hennes kille. Alltid när J-O är här vill han äta nasi-goreang på Golden Dragon, det är som självskrivet för honom. Så vi gjorde det och hade en lugn dag tillsammans. Härligt!! Vila inför det som komma skall!
Torsdagen så följde killarna med in till Cinderella(bröllopsbutiken som vi kallar den) för att prova sina kläder en sista gång. Jag hämtade min klänning och hängde upp den hos svärmor för att inte hinna smutsa ner den. Killarna hängde också upp sina kläder där eftersom de skulle byta om hos henne. Sen hann jag bara skjutsa hem dem så skulle jag iväg och fixa mina naglar hos Susanne. I hela tre timmar satt jag för att bli fin och gissa om jag blev det! Långa naglar blev det också, knappt jag kunde göra något alls med dem naglarna! Ville ju inte förstöra dem innan lördagen så jag försökte hålla mig så mycket jag kunde i stillhet.
Sen när eftermiddagen kom så åkte jag, Tomas och Isaac upp till Kallax för att hämta Tomas vän Slava på flygplatsen. Han hade åkt ända från Slovenien för att närvara vid bröllopet! Så nu var det bara att prata engelska! *nervöst* Kanske svengelska räcker för det är jag mästare på.;) Han var jättetrevlig men jag hann inte träffa honom sådär jättemycket förrän efter bröllopet, jag hade en hel del annat att göra. När vi kom hem hade iallafall svärmor gjort palt som vi förnöjsamt satt och åt och jag tror även att Slava tyckte det var helt ok. Louise hade inte heller ätit det förut och de tyckte att det var jättegott.
Under natten som kom så hade jag fått ett sms av vännen Lena som skulle komma upp från Sollefteå. Hon meddelade glatt att hon var på väg så när jag vaknade på fredag morgon så stod det en liten husvagn ute på gården så jag knackade på och sa hej. Sen när hon vaknat till lite knatade hon in till mig(jag var ensam då Tomas sov inne i stan i lägenheten där Slava sov för att de skulle hinna träffas lite). Vi surrade och hade trevligt men sen var det bara att köra järnet! Vi hämtade nyckeln till festlokalen, ringde till Anna o Micke för att säga Nu är det dags!! och sen var det bara att duka, duka och åter duka. Det skulle ställas iordning bord, stolar, duk på, tallrik, glas, bestick, servetter, festhäften, ballonger osv osv osv. Däremellan så anlände folk till staden så vi fick åka och ta emot och säga hej. Jag skulle dessutom iväg för att göra lite slingor i håret och hämta bordsblommorna så det var lite stressigt. Under dagen kom faster & c:o, farbror Bob med fru samt syster Pamela med familj. Brorsan kom (självklart) sent på kvällen och de började smälla upp ett tält till de äldsta barnen då deras husvagn gått sönder, så det var fullt hus här på fredagen. Kan lova er att jag satte proppar i öronen och satte igång fläkten för att kunna sova något den kvällen. Pirret i magen började smått komma nu…
29
2008
Bildbevis?
Min kära hustru har ju redan berättat om att vi ännu inte fått våra fotografier men det är säkert på ingående. Hur som helst så väntar vi hellre på något gott och så vidare. ;) Bara vi inte behöver vänta allt för länge för vi måste ju försöka få iväg tackkort också…
Tills dess så får ni alla hålla tillgodo med en bild som vår vän Frida redan publicerat i sin blogg och vänligt nog gett oss klartecken att använda.
Mer om allt senare…
//Tomas
27
2008
Från start
Fru Lind här i sommarvärmen! Som alla säkert förstått vid det här laget så har vi haft liiiite annat för oss än uppdatera sidan, men nu är det väl kanske dags att göra något åt det? Men tyvärr har vi inga bilder att delge ännu, fotografen jobbade i helgen på PDOL så vi får vänta ett tag till.
Däremot tror jag vi börjar från början, med vår möhippa/svensexa!
Värdinnan för bröllopet hade sagt att något av mina syskon skulle komma till möhippan men jag visste bara inte vem och när. Förvånad blev jag när lillasyster Louise springer emot mig i ösregnet och knäpper kort och kramar sen om mig. Hade inte räknat med att hon skulle komma, och dessutom på fredagen! Men glad blev jag eftersom jag fått för mig att J-O skulle jobba hela veckan. Lurifaxar!!!
Strax efter elva kommer ett gäng och hämtar oss här, vi får ögonbindel och sen skiljs vi åt. Tomas i bil och jag får gå, dessutom ska jag i tid och otid säga med mycket feminin röst:”Jag äääälskar bubbel!” Snacka om att grannarna måste ha undrat…*haha* Vi gick och jag blev snurrad, bortkollrad och bortförd till ett hus jag aldrig sett. Men ganska fort gissade jag att det var Carros systers hus då jag vet att hon bara bor ett par vägar bort(plus att Carro fort ställde sig och plockade in i diskmaskinen, gör man så hos en främling?).
En kort sammanfattning av vad jag råkade ut för var bubbelbad med Camilla, de andra satt i bastun då. Sen fick jag gå in i bastun, jag fick handpeeling, läppeeling, blev insmord, bubbla igen med lillasyster, massage, ansiktsmask och blev sminkad efter duschen. Där var jag ganska trött och hade inte haft något emot att vi gått hem och lagt oss. Nähä, promenad ner till Munksund där grabbarna väntade. Vi fick käka lite, fika, sen “äktenskapsprov” till mig och Tomas som vi för övrigt klarade galant och sen tog vi det bara lugnt tills kvällen var till ända! En toppendag och härlig kväll, vi tackar alla inblandade för den!!!
Enligt hörsägen har jag fått veta att Tomas fick svetsa och så spelade de spel och drack väl lite öl och cider, men i övrigt vet jag inte så mycket mer om vad de gjorde faktiskt! Han är väldigt förtegen över detta, vad hände egentligen??*ler* Jag har iallafall fått se konstverket han svetsade, mycket imponerande!:)
Iallafall ett stort tack till Anna o Micke, Carro o Micke, Magnus o Lena, Camilla, Ted, Annette, Louise o J-O o William, Stefan o Monica och andra inblandade som gjorde dagen möjlig för oss! Däribland barnvakt, hundvakt och folk som skjutsat, lånat ut saker osv. Vi har ett minne för livet!
10
2008
Uttråkad
Jag har en son här hemma som känner sig mycket uttråkad med vad som än händer. Han vill inte göra si, han vill inte göra så, inte det och inte datt. Vad jag än föreslår så är det inte bra. Jag vill dessutom inte göra misstaget att hela tiden servera honom saker att göra utan tycker han kan använda sin fantasi till att hitta på saker själv men jag förstår att det blir tråkigt att göra det precis hela tiden. Har ni något förslag på hur vi ska lösa det här? Vädret hjälper ju inte till heller, om det inte regnar så är det mulet och trist och inte alls skoj att vara ute och göra något.
Jag vill inte heller fara och flänga alltför mycket och aktivera honom med olika saker för att jag har sett hur det har påverkat honom. Han kan komma och fråga “Var ska vi åka idag?” för att han blev så van att vi hela tiden åkte och gjorde något någon annanstans. Inte bra, inte bra, så nu “tvingar” vi oss att vara hemma lite mer!
Idag eller imorgon ska vi visst få något meddelande jag och Tomas, angående vår möhippa/svensexa som infaller nu på lördag. Detta känns faktiskt väldigt spännande(kanske inte lika spännande som bröllopet, men ändå!), och det är med förväntan jag inväntar både meddelande och lördagens händelser! Undrar också nyfiket vem av mina syskon som kommer, då Anna för ett bra tag sen berättade att någon av dem kommer men sa aldrig vem! Jag gissar ju hej vilt för mig själv men har ingen aning än så länge…*ler*
07
2008
Det närmar sig!
Och det är ingen överdrift heller, det börjar verkligen närma sig! Lite småstress kryper sig på, allt som ska dubbelkollas och fixas börjar brinna i knutarna, fast egentligen ska det inte behöva göra det, men det är ju skönt om allt skulle bli klart så fort som möjligt. Den här veckan är det iaf mest dubbelkollningar som ska göras och så antar jag att klänningen kommer att sys klart och ska tas hem. Fast jag ska nog höra om den kan hänga hos Camilla, det är ju där jag ska klä mig så då passar det nog bättre om den kunde vara där fram tills det är dags. Ska isf smyga mig på henne någon kväll för att se om hon gör som Monica i serien “Vänner”, dvs hon provade sin blivande svägerskas klänning bara för att se hur hon skulle se ut i den.*haha*
Isaac fick sova hos farmor i fredags så vi var ute vid husvagnen och grillade med Stefan, Monica o Sara. Det var trevligt, bara lite varmt så vi höll på att kvävas men annars var det bra. De andra gick in på Beachpartyt men vi, som de förståndiga och ansvarsfulla människorna vi är, åkte hem och gick ut med hundarna. Deras hund Chili hade i över natten så någon timme mitt på dagen var det tre goldens här!!
Vem är vem?
Det blev lite morr och gnäll mellan de två andra hundarna för båda två skulle ju vara närmast Rex. Han i sin tur såg lite dum ut eftersom han inte fattade något och bara gick där och såg glad ut!*s* Jag sa till honom, Rex alltså, att han den senaste tiden har haft mer kompisar på besök än vad jag haft under hela året!! Fusk..
02
2008
Återbud
Det första återbudet inför bröllopet har kommit, tyvärr! Vännen Dessan som var den person som körde mig till Umeå där jag och Tomas träffades första gången är den som inte kan komma. Det har verkligen kört ihop sig för dem och det är inget de kan påverka, så det är bara att bita ihop och inte bli alltför besviken. Sånt är livet, inte sant? Förhoppningsvis hinner vi träffa dem när vi åker ner för att närvara vid Williams dop.
Vi besökte kyrkmarknaden i Öjebyn i söndags vilket var både flipp och flopp. Superbra väder och många människor att heja på, men det samma gamla som såldes och magert/dyrt utbud för barnaktiviteter! För barn i Isaacs ålder fanns det en karusell som körde runt och så en hoppborg. Toppen tänkte vi, hoppborg är ju alltid roligt! Eeeh, 30 spänn för att hoppa i 10 minuter?????? Ni kan tro att jag drog upp min mobil för att klocka, så han verkligen fick vara där i de betalda minutrarna och inte en sekund mindre! Roligt hade han iallafall och riktigt duktig på att klättra!
Oj så långt ner det var!
Trots SMHI och deras prognos så var det vackert väder även igår. Isaac och jag var ute i sandlådan och lekte med dinosarier och bilar, bra träning för lilleman då han tycker det är så jobbigt att bli lortig om fötter och händer! Han satt hur länge som helst med fötterna uppe på brädan bara för att slippa sanden men jag tvingade honom att gå igenom sanden för att hämta något. Usch vilken hemsk mor han har…*ler*
Vill egentligen inte, men mamma har ju kastat bilen hit…
Då Cinderella ringt mig och begärt att jag ska komma in och prova klänningen igen så passade vi på allihopa att åka in. Vi åt lunch och sen provade vi alla tre våra kläder igår, men jag har inte sett hur killarna ser ut och de har inte sett mig. Jo, Isaac kom iofs upp för trappan igår men såg inte så imponerad ut. Han log och tittade på mig och frågade sen; O vem är du? Sen var det överstökat! Vi betalade även tårtan igår, 1800:-, som hittat!! Smakar det så kostar det… Sen kom ju Gerd i måndags med provsmakningen på vår buffé till bröllopsmiddagen och åhåhåååå vad smarrigt det var! Vi satt bara och njöt mest hela tiden! Sen blev det över och det fick vi behålla så vi åt det till middag igår! Ibland är livet rätt gött..:)
Igår fyllde vännen Camilla år och vi åkte ut till Pitsund för att gratulera. Där blev vi bjudna på en riktigt smarrig sommartårta, FULL med jordgubbar, åh så gott! Sen fick Isaac leka av sig ordentligt med Tim och Mio, det är nog riktigt trist att bara vara hemma med mamma mest varje dag. Men idag ska han få åka till Lisbeth och farfar där Lisbeths barnbarn Theo är på besök, vi får se om de kanske vill leka lite ihop. Under tiden ska jag nog passa på att städa här hemma, det regnar ute och jag är ensam, vad passar bättre då?
Isaac ville förresten visa upp så fina gula kläder han hade häromdagen! Om man är trött på “killfärger” dvs blått, brunt, svart och grönt, då finns det alltid “tjejfärger” att ta till vilket vi gärna gör. Jag älskar att ha rött på Isaac, det är han verkligen fin i! Men nu hittade jag gula shorts på H&M och så fick han en gul tröja av mormor och det passade verkligen bra ihop tyckte han!
Visst är jag fin?
Bushundarna pockar på uppmärksamhet, likaså en leksugen son. Må gott i regnet!
30
2008
Protestera
Jag är normalt inte den som skickar runt protest-listor och sådant men jag tänkte ändå passa på att tipsa om Expressens “tjänst” där man kan skicka mail till alla som antingen lade ned sin röst eller röstade ja när det gäller den nya FRA-lagen.
Man fyller bara i namn och mailadress samt svarar på en enkel fråga och skickar sedan via ett knapp ett förskrivet mail till aktuella personer. Visst, det är mycket enkelt för dem att sortera bort sådana mail men en liten del av mig hoppas ändå att de tar åt sig av kritiken och tänker till lite extra.
Kolla in Expressen och skicka om ni känner att ni vill göra det… Annars struntar ni i det - jag lovar att inte bli allt för ledsen. ;)
//Tomas
